Något om den blå boken (ur författarnas efterord)

Boken som biträdande vice statsministern Bengt-Anders Pålsson får i present och som har en bärande roll i hans kommande äventyr är Statsrådet och döden av Bo Balderson, utgiven 1968 på Albert Bonniers förlag. Serien skulle komma att få ytterligare 10 delar och den sista kom 1990. Att författarna till denna bok en gång i slutet av 80-talet alls lärde känna varandra berodde på ett samtal om just Statsrådetböckerna och ett gemensamt intresse för ord och humoristiska texter.

Vem som döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson är fortfarande ett mysterium och såväl långa artiklar som hela böcker och poddar har avhandlat frågan. Bland de mer namnkunniga utpekade har funnits Ebbe Carlsson, Barbro Alving, Maria Lang, Sven Delblanc och Olle Adolphson. Baldersons litterära agent Nordin Agency har uttalat att bara tre personer (Bengt Nordin, Eva Bonnier och avlidne förläggaren Åke Runnquists sekreterare Elisabeth Stern) känner Baldersons identitet och att den kommer att avslöjas vid hans bortgång.

 Statsrådetböckerna är klassiska pusseldeckare som samtidigt målar en humoristisk bild av dåtidens Sverige. De berättas ur den ömsom sjukskrivne, ömsom tjänstledige och till Statsrådets mordutredningar konstant kraftigt skeptiske adjunkten Vilhelm Perssons perspektiv. Det namnlösa, stormrika och synnerligen yviga Statsrådet – som är först justitie- och sedan inrikesminster och lyckas med konststycket att både vara sextonbarnsfar och sitta kvar i alla regeringar så lång bokserien sträcker sig – är hans svåger.

 Ni ska absolut ska läsa de här böckerna. Gör som Bertil Torman, sök dem på antikvariat i väntan på nyutgivning. I streamingtjänsterna hittar man också Helge Skoogs magiska inläsningar av tre av de fyra första böckerna: Statsrådet och döden, Statsrådets fall och Statsrådets verk (av någon anledning har man hoppat över bok 2, Harpsundsmorden, som är bra den också :-).

(Bilden är Storytels ljudboksomslag)